tisdag 28 november 2017

Christina Örnebjär: Det är sedan länge dags att ändra politiken



Christina Örnebjär, riksdagsledamot för Liberalerna
Christina Örnebjärs tal finns på facebook

Jag är förbryllad och förbannad. Ja, vi är många i Liberalerna som är förbryllade och förbannade.
Under hösten 2015 var det en kaotisk och svår situation när många människor samtidigt sökte sig till Sverige och visst fanns det anledning att se över lagstiftning och rutiner. Raskt beslutades om id-kontroller och ett halvår senare kom de tillfälliga lagarna som bland annat tog bort möjligheten att få uppehållstillstånd på särskilda skäl/ömmande omständigheter och så familjeåterförening, två förändringar som särskilt drabbade barnen.
Färre människor kommer nu till Sverige för att söka asyl. Om det kan man säga mycket men jag lämnar det för nu.
En annan effekt av lagarna var att det tillsammans med att så många människor redan kommit hit och redan fanns i systemet skapade en närmast ogörlig situation på migrationsverket. Det fanns (finns) helt enkelt inte tillräckligt många med tillräcklig kompetens. Förutom långa handläggningstider menade man själv att det inte gick att garantera att alla fick en rättssäker hantering. Någonstans här borde ändå de flesta börjat fundera. Att få en rättssäker hantering är det minsta kravet vi ska kunna ställa i en rättsstat.
De långa handläggningstiderna drabbar framför allt barn och unga. Två år när man är sexton är en enormt lång tid. Det händer så mycket under de där åren. Ni som är vuxna idag – minns ni hur det var? Minns ni åren mellan sexton och arton? Gymnasietiden för de flesta av oss. När sommaren var en evighet lång…
Larmen om självskadebeteende, suicidförsök och suicid blev fler och fler. Så och larmen om barn och unga som försvann. Tidigare har jag skrivit artiklar och stått i talarstolen och vädjat om att de 300 barn som varje år försvann medan de var placerade i samhällets vård skulle uppmärksammas. Jag ville att man skulle se att det inte handlade om enstaka ungdomar som ”avvek” – under en treårsperiod försvann ungefär 30 barn under sex år. Barn under sex år ”avviker” inte. 
Barnombudsmannen fick i uppdrag att titta närmare på vad som egentligen händer med barnen som försvinner. Grejen är bara att nu försvinner så otroligt många fler – och de som försvinner när de antingen fyllt arton eller blivit uppskrivna till arton räknas som vuxna. De som är under sex år får inte några rubriker på löpen eller egentligen någon uppmärksamhet alls. Gissa hur mycket uppmärksamhet som ges åt en avvikande artonåring?
Men det är inte det här som just nu gör mig förbryllad och förbannad. 
Å, tro inte att jag inte är förbannad, för det är jag. De ensamkommande barnen och ungdomarna kommer det skrivas spaltmeter om i framtiden och inte mycket kommer vara vackert.
Nej, just nu är jag förbannad och förbryllad över att det som gick så otroligt fort att besluta om vintern 2015 och sommaren 2016 nu inte alls går att rucka på, trots att vem som helst kan se att det leder till helt vansinniga beslut.
Alla känner till bröderna Esmat och Asad vars historia hur man än ser på det slutade i en tragedi. Lillebror få stanna nu, efter att storebror tagit sitt liv.
Könsstympade flickor från Somalia som I Sverigefått hjälp, en operation för att slippa smärtan. De är med andra ord öppnade. Nu ska de utvisas från Sverige. I domen för den ena flickan står att hennes historia inte är tillräckligt trovärdig. Man skriver också att ingen mer behöver veta att hon är öppningsopererad. Vad som händer om hon gifter sig? Ja, det kan man ju inte veta, enligt Migrationsdomstolen. Jo det kan man… man kan i alla fall göra en väldigt kvalificerad gissning. Dessutom är det ett unket sätt att resonera. Det har sagts samma sak om religion och sexualitet. Skylta inte med det så klarar du dig. Det är ett synsätt vi ska ha lämnat!
En 106-åring skulle utvisas till Afghanistan. Världen reagerade – hur kan man utvisa en 106-åring till Afghanistan? Ja, det kan man verkligen undra. Förvaltningsrätten säger nu att hon inte skulle klara av resan och heller inte klara av att klara sig själv i Afghanistan. Därför beviljas hon 13 månaders uppehållstillstånd i Sverige. 13 månader?! När man är 106 år?!
Det finns så många andra. Konvertiter som inte är tillräckligt övertygande. HBT-personer som inte är tillräckligt övertygande. Hur bevisar man att man tror? Hur bevisar man att man är homosexuell? Prova själv får du se om du kan bevisa din tro eller brist på tro eller bevisa vilken sexuell läggning du har.
Sista länken fanns det tidigare något vi använde som begrepp. Precis som barn som skulle få uppehållstillstånd på grund av anknytning till Sverige då de vuxit upp här skulle äldre få det på grund av bristen på anknytning på annat håll. Det görs inte längre. Därför kan man först tycka att en 106-åring ska utvisas till Afghanistan och sedan ändra det till ett uppehållstillstånd om 13 månader. Därför kan barn, födda och uppvuxna i Sverige, utvisas till länder de aldrig varit i. Därför kan ungdomar utvisas efter flera år i Sverige till ett land de inte varit i sedan de var små.
För några år sedan stod jag på ett annat torg och talade. Ett mycket mindre torg, men hundratals människor hade samlats för att protestera mot utvisningen av en familj som bott nio år i kommunen. I familjen fanns Marisol, då sex år, född och uppvuxen i Sverige men statslös. Efter talet ringde en handläggare på migrationsverket mig. Jag som politiker skulle inte lägga mig i enskilda fall. Jag menade att jag talade för alla barn i Marisols situation. Nu har Marisol två småsyskon, alla födda i Sverige. De ska fortfarande utvisas.
Jag är förbryllad och förbannad. Jag är förbannad över att det faktiskt ser ut så här. Förbryllad över att inte alla tycker att det är något som är galet när det gör det. 
Samtidigt är jag glad och tacksam över att vi ändå är så många som står upp för medmänsklighet och humanism, precis som min kollega över parti- och blockgränser Jonas Magnusson lyfte fram. Vi är många.
Så nu talar jag på ett torg igen och migrationsverket får gärna ringa upp men ännu hellre regeringen. För det här är politik. Och politik kan man förändra. Det är sedan länge dags att göra det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar